Måttligt och med tålamod

Så var jag igång med den första stickningen på, vad som känns som, evigheter. Och herregud vad ringrostig jag är! Gjorde en provlapp för säkerhets skull och fick gå upp en storlek på stickorna för att det skulle stämma. Men uppläggningen fick jag göra om tre gånger innan den blev ok.

Tanken är att det ska bli en tröja till mig själv. Utgår från Simple Summer Tweed Top Down V-Neck av Heidi Kirrmaier men med ett antal förändringar så att den blir mer min stil. Stickade så att raglanökningarna var klar, satte i en extra vajer för att kunna prova och drog den över huvudet. Oj. Hm. Gigantisk. Ojämna maskor. Fula kanter. Skit. Får börja om. Repade upp…

Gick ner en storlek på stickorna och gick upp en storlek på mönstret istället. Uppläggningen blev bättre den här gången även om det är tur att det ska bli någon form av kant över sedan. Nu har jag stickat ner till under bysten och den kommer nog att passa ganska bra. Garnet (i bomull/merino) är skönt att sticka med, inte så halkigt, och det blir hyfsat jämnt. Blockningen kommer att göra susen.

Jag har dessutom upptäckt att jag inte är lika otålig längre med stickandet, det får ta den tid det tar. Har inte heller behov av att ha flera projekt igång samtidigt. Det räcker bra med bara tröjan just nu.

Mycket landar i att jag jobbar med mig själv utifrån någonting Dregen la upp på FB för nån vecka sen: ”You don’t always need a plan. Sometimes you just have to breathe, trust, let go, and see what happens”. För ett par månader sen hade det varit omöjligt. Nu funkar det. Tålamodsträningen har gett resultat. Jag är mer tillfreds och lugn. Det är huvudsaken.

/a’Carîna

Annonser

Början på nåt nytt

Ni vet den där känslan man kan få när man känner i hela kroppen att nåt händer men man kan inte sätta fingret på vad det är? Så känner jag just nu. Nåt ovisst är det. Men det är en övervägande positiv känsla så förhoppningsvis går det åt rätt håll. Jag hoppas bara att min otålighet över att saker ska hända NU inte tar över och stjälper allt över styr.

Känslan gjorde iallafall att jag impulsköpt 10 nystan Cotton/wool från Magasin Duett. Garnet är ofärgat men jag tänkte sticka mig en tröja och sen färga den efteråt. Ska bli intressant att se om den blir som jag ser den i huvudet. Kommer förmodligen att utgå från samma mönster som till min Tweedie men med rund hals. Cotton/wool-garnet är lite tunnare så det blir nog bra.

Återstår att se om jag kommer igång med tröjan när garnet kommit. Ska också bli intressant att se hur känslan utvecklar sig.

/a’Carîna

10 månader sen sist

Ja, så länge är det sen jag skrev nåt sist. Lika länge sen (nästan) är det sen jag stickade nåt med glädje. Inspirationen försvann och jag trillade ner i ett djupt svart hål som det har tagit lång tid att komma upp ur. Det är först de sista veckorna som jag känner att jag är på väg att få näsan över kanten.

Lite har jag ändå stickat. Två saker för att vara exakt. En ny tröja till Nora eftersom hon växt ur den hon hade. En kornblå den här gången. Stickade allt utom 15 cm på ärmarna i juli och gjorde klart den dagarna först före julafton… har nog aldrig hållit på med en tröja så länge tidigare.

I mellandagarna stickade jag ett par miniraggisar till Madelen. Hon och Johan får en bebis vilken dag som helst och jag ville bidra med nåt. De blev glada och det är huvudsaken.

Så vad händer nu då? Ja säg det. Än har jag inte fått sånt sticksug att jag börjat kolla på mönster eller vet vad jag vill börja på. Har ett par ufon som legat 10 månader och som jag tänker repa upp och göra nåt annat av.

Jag får fortsätta streta vidare med att klättra upp från hålet, det går sakta. Ibland är det ett steg upp och två tillbaka. Har ingen ork att sätta emot när motgångarna kommer utan de går rakt in. Är fortfarande ledsen ofta. Har tack och lova kunnat börja sova hela nätterna igen men det tog två månader med mediciner för att komma till rätta med det. Oroar mig för barnen när de inte är hos mig, när jag inte vet vad de gör. Ser ändå ett litet ljus framför mig och jag hoppas att det fortsätter lysa så att jag hittar vägen framåt.

Men när jag börjar sticka regelbundet igen det vet jag inte. Sen. Kanske.

/a’carîna

Nu måste jag hia mig lite…

Från att ha varit helt stickprojektlös har jag nu fyra grejer på gång. Att jag aldrig kan vara måttlig…!

Först och främst håller jag på med knäppkanten på koftan Maraja. Eftersom den blir för stor för Maria kommer Jenny att få den. Den kommer att bli en tajt kofta åt henne men kan hon inte ha den får hon göra vad hon vill med den. Vet ingen annan som den skulle kunna passa på…

Sen håller jag på med en egendesignad sjal, Blue sea, i ylle. Köpte 50 gr i tonande turkosblå färger på Ölands Skördefest helt i mina nyanser. Den trilskas lite just nu så jag behöver repa upp en bit, därför ligger den stilla….

Var ju iväg på Skåningsmåla Mohair för ett par veckor sedan och shoppade tre härvor jeansblåtonade tvåtrådigt garn. Ljuvligt att sticka med, fantastisk färg och mjuk kvalitet. Med det håller jag på med en glesstickad sommartröja till mig själv. Använder tekniken tappade maskor varannat varv. Blir jättebra! Precis lagom gles. Har gjort bålen och drygt hälften av ärmarna. Stickar den nerifrån och upp så snart ska jag göra raglanihoptagningarna. Har inte bestämt vilken krage jag ska göra men jag funderar på en tub/polokrage.

Eftersom koftan till Maria blev för stor så har jag letat efter något annat att sticka. Hittade en jättefin basker som jag stickar i ljusrosa Baby Merino, Ska göra ett par handledsvärmare också, har garn så det räcker till båda. Jag gör den reglerbar med en snodd så att den går att dra åt om den blir för stor 🙂

Problemet just nu är att alla projekt ligger på vardagsrumsbordet och tar plats…

/a’Carîna

Nya grejer på gång

Sen paniktillfället härom veckan när jag helt plötsligt var utan stickprojekt har jag nu två grejer på gång. Jag måste se till så jag inte hamnar i sticklösheten igen, det var oväntat jobbigt.

Det första jag greppade tag i när paniken lagt sig var ett lacegarn i ull som jag köpte på marknaden på Borgholms slott under Ölands skördefest i höstas. Ett färgskiftande garn i blå/turkos nyanser, helt mina färger. Påbörjade en sjal enligt Lagune men kommer efter det första mönsterpartiet att bygga på med några andra mönster för att göra en egen variant. Sjalen har fått arbetsnamnet Blue sea.

Förhoppningsvis blir det en rätt stor sjal. Färgen gör att den kommer passa finfint som accessoar till sommarens ljusa kläder.

Koftan Maraja står still. Den blir inte alls som jag tänkt. Skit. Har nu knappkanterna kvar och jag hoppas jag får tillfälle i helgen, i dagsljuset, att göra dem. Vem som ska kunna ha koftan vet jag inte, den är ju gigantisk…

Mohairget med tvillingkillingar

Sen var jag till Skåningsmåla Mohair i helgen med barnen. Vi kollade på lammen, mohairkillingarna och kycklingarna. Fast barnen tyckte hundarna var roligast. Jipp, papillonen, tog deras hjärtan med storm så nu kommer barnens pappa att bli bombarderad med köpa-hund-tjat. 🙂

Medan barnen klappade hundarna klappade jag garn. Köpte 300 gr blåskiftande 2-trådigt mohairgarn till en sommarkvällströja till mig själv. Förhoppningsvis räcker 200 gr men för att vara säker på att få samma färgning tog jag alla tre härvorna. 🙂
Så nu är den tröjan på gång också. Den kommer att gå fort att sticka. Stickar en mosstickad resår på stickor 10 och därefter blir det stickor 6 och omslagsstickning vartannat varv, släppa omslag vartannat varv.

Raskenstams Bingo

Besöket på Skåningsmåla var en skingra-tankarna-resa då vår äldsta hund, Bingo, hastigt avled på fredagskvällen. Han fick förmodligen en hjärnblödning och hela förloppet tog max fem minuter. Tacksam över att det gick fort och att han slapp lida. Tacksam också över att vi var hemma när det hände. Han skulle fyllt 11 år på lördag. ❤

/a’Carîna

 

Det första på länge

Det märks att inspirationen är tillbaka; nu har jag börjat sticka till mig själv igen 🙂

Första plagget på evigheter blev en tröja. Har utgått från Simple Summer Tweed Top Down V-Neck by Heidi Kirrmaier men gjort en annan, snyggare, variant på raglanökningarna samt att jag lagt till en mönsterbård längst ner på ärmar och kropp.

Tröjan är stickad Luxurious Aran Tweed från Sublime Yarns på stickor 5. Ett fantastiskt garn att sticka i! Lite väl dyrt kanske men väl värt varenda krona. 9 nystan gick det åt. Är man känslig för stickigt garn så är tweeden inget att rekommendera men jag lider inte av det. Jag kan ha tröjan direkt på kroppen.

Sen stickade jag färdigt koftan Maraja igår. Den blev GIGANTISKT stor! Skit. Maria som är så liten… Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Repa upp orkar jag inte. Jag får göra den färdig och sen ge den till någon annan. Inte kan jag behålla den heller för den är för stor för mig med. Surt. Problemet är att nu vet jag ju inte vad jag ska sticka till Maria… Tips?

Igår uppstod ett fenomen som jag inte trodde skulle inträffa. Jag var helt plötsligt UTAN nåt att sticka! Hade inget projekt alls igång! Panik! Greppade därför ett lacegarn och började på en ny Lagune i ren frustration. :

/a’Carîna

TACK Åsa!

Det har varit tyst här ett tag, av olika anledningar. Mest för att jag haft fullt upp med besökare och mängder utav stickning!

image

Sedan sist har även Åsa fått ett tack! Jag gjorde sjalen True Affection, en egen variant av Veera Välimäkis sjal Color Affection. Stickad i Cascade Heritage i vinrött, senap och petrol. Mjuk, skön och stor! Den är 1,8 m från spets till spets!

Åsa har varit ett stort stöd för mig under min separation. Hon gav mig de där konkreta råden som jag behövde höra vid tillfällen då jag inte kunde se klart själv. Tack vare dem blev min vardag lättare och jag lugnare. Så TACK Åsa! Hoppas sjalen värmer ett redan varmt hjärta. ❤

Nu har jag koftan Maraja till Maria och nåt till Jenny kvar.

På Maraja har jag ca 10 cm kvar på kroppen och sen knäppkanten. Men, jag börjar tro att den kommer att bli för stor… Tycker det är svårt att mäta när den sitter på rundstickan så jag får se hur det blir när jag maskat av. Risken är att jag får göra nåt annat till henne.

Till Jenny hade jag gjort torgvantar men de tovade jag av misstag så nu måste jag hitta på nåt nytt… pulsvärmare kanske?

I övrigt så leker livet just nu. Hade finbesök på sportlovet och det var en mysig vecka som infriade alla förväntningar. Att jag sen mår jättebra och ser med tillförsikt mot framtiden, som har många spännande vändningar i sig, gör ju inte saken sämre. Visst, det kan hända att jag behöver fatta avgörande beslut längre fram men det tar jag då.

Och tänk, allt som behövdes var frågan ”Vad har hänt?”.

/a’Carîna